Jag är född 1943 i Stockholm och under skolåren uppväxt i Linköping. Yrkeslivet startade år 1965 som elektroingenjör. Ett drygt decennium senare avslutade jag en lovande affärskarriär som marknadsekonom. Jag hade då bl.a. studerat 4½ år vid Konstfackskolans lördagsakademi i Stockholm, vid sidan av mitt arbete som marknadsekonom. År 1975 beslutade jag mig att ägna återstoden av mitt liv åt konstnärligt skapande. Ett nytt kapitel i mitt liv startade.

Under 80- och 90-talet gjorde jag många långa studieresor – inom och utom Europa. Detta fick till resultat; att jag byggde upp ett omfattande kontaktnät med många duktiga konstnärer, vilka självfallet kom att bidra till min egen utveckling som bildkonstnär. Mina utställningar och resor har också fört ut min konst i världen. Under 25 år tillhörde jag Athenaeum Kunstkreds i Köpenhamn.

Åren 1986 t.o.m. 1996 hade jag egen fast målarateljé i Skagen (DK). Våren 1992 träffade jag min hustru Anneli i Skagen, en händelse som kom att förändra mycket i mitt liv. Med henne växte nya visioner fram och vid millennieskift fattade vi beslutet; att tillsammans skapa vårt eget kulturhus i Kisa – Hjortslunds Ateljéer. Det blev då logiskt för mig att avsluta ett kvarts sekels arbete som bildkonstnär på heltid, för att istället primärt hjälpa min hustru Anneli att förverkliga sina drömmar inom keramiken.

Konstvetare har många gånger påpekat, att min bildvärld är min egen, att jag målartekniskt är ovanligt skicklig och att min integritet är närmast total. Jag tror dessutom att jag är en riktigt bra konstnär. En av mina beundrare – tidigare konstprofessorn vid Köpenhamns Universitet m.m. Teddy Brunius – sade i samband med en av mina utställningar i Köpenhamn: ”Detta är den bästa utställning jag sett i Köpenhamn under de senaste tio åren.”. Och jag svarade honom då:  ”… och vad har jag för användning av detta?” Brunius svarade: ”Ja det du …?”

Ovanstående rader beskriver väl konstens villkor. Min stolthet har dessutom alltid hållit mig borta från alla former ”kulturkryckor”. Mitt konstnärskap har alltid varit min ensak och jag tillhör de få konstnärer som försörjt mig på min konst. 

Efter 25 år som bildkonstnär på heltid, hjälper jag sedan år 2000 huvudsakligen min fru Anneli med skulptering och glasering i hennes krukmakeri. Jag gör också egna fristående keramiska verk såsom skulpturer, reliefer, etc. Jag målar numera mycket sällan och konstaterar nyktert: Allt har sin tid. Kanske får jag nu 25 år med leran också?

Bertils målning "Du gamla, du fria II" skapas.